Synförmågan
Ögat anpassar sig till ändringar i ljusstyrkan, men anpassningen tar tid. När du går från ljus till mörker dröjer det över en halv timme innan ögat anpassat sig helt och hållet. Därför bör belysningsskillnaderna i de olika arbetsutrymmena vara ganska små. Problem uppstår ofta exempelvis då man går från ladugården till foderlagret. Synförmågan försämras också med åren. Den punkt man ser skarpt förflyttas längre bort, det tar längre tid att anpassa sig till variationer i ljusstyrkan, bländningsolägenheterna ökar och mörkerseendet blir sämre.

Belysningen i byggnaderna
Belysningen i produktionsbyggnaderna är antingen naturlig eller artificiell. Antalet fönster och deras placering inverkar på den naturliga belysningsmängden. Den omvandlade fönsterytan bör vara 2-4 % av golvytan. Den omvandlade fönsterytan erhålls genom att multiplicera fönsterytorna på byggnadens östra och västra sida med 1, fönsterytorna på nordsidan med 0,4 och fönsterytorna på sydsidan med 1,5. Taksprång, buskar och träd minskar ljusmängden. Fönstren bör placeras nära innertaket. Om ljuset kommer uppifrån sprider det sig jämnare över hela rummet och fönstren går inte så lätt sönder. En del av fönstren skall dock ge direkt synkontakt till gårdsplanen. Smutsiga fönster minskar väsentligt ljusmängden. Fönstren bör vara lätta att rengöra och det måste också vara möjligt att rengöra utrymmet mellan fönstren.

Armaturen i djurstallar skall skyddas mot damm och likaså bör den vara stänkvattenskyddad och tåla frätning. En lämplig inkapslingsklass är IP34. Ytmaterialet och dess färg har stor inverkan på belysningsbehovet.

Innertakets reflexförmåga bör vara 70-90 %, väggarnas 40-60 % och golvets 20 %. Det bästa sättet att minska belysningseffektbehovet är att förbättra takets reflexförhållande. Behovet av ljus och belysning varierar i de olika produktionsutrymmena.

Placera armaturen så att arbetsstället får jämn belysning. I en ladugård placeras lysrören på cirka 2,2-2,4 meters höjd vid gödselrännan ovanför gången och i väggens riktning. Tätt placerade lysrör ger ett jämnare ljus än glest placerade. I ladugården behövs dessutom nattbelysningspunkter på 25-60 W. Armaturen i svinhuset placeras i taket eller i en upphängningsskena på utfodringssidan. Uttag för värmelampor kan också monteras i skenan där de är mera lättillgängliga än uttag i taket.

I en tork behövs belysning särskilt ovanför intaget, på de övre nivåerna och i pannrummet. Strömbrytarna placeras så att man inte behöver famla i mörker efter dem.

Gårdsbelysning
Gånglederna lyses upp med lyktor som placeras på byggnadernas väggar eller på särskilda stolpar. Lyktorna placeras helst på ganska hög höjd. Särskilt god belysning behövs i trappor samt vid området framför dörrar.

Kvicksilverlampor är lämpliga för kontinuerlig allmänbelysning. De tänds långsamt, därför är de olämpliga på ställen där ljus behövs bara korta tider sporadiskt. På dylika ställen används glödlampor. Med skymningsrelä eller kopplingsur kan användningen av kvicksilverlampor automatiseras. Med hjälp av halogenarmatur erhålls effektiv belysning framför maskinhallar och foderutrymmen.

De kablar som behövs för gårdsbelysningen grävs ner till 0,5-0,7 meters djup. Du kan själv utföra grävningsarbetena och likaså själv resa stolparna till lyktorna. Ovanför kabeln, på cirka 0,2-0,3 meters djup, skall du lämna ett färgat plastband som varnar för kabeln.